Har äntligen fått tummen ur och ...upplevt Dear Esther och var oimponerad. För det första skulle jag inte ens kalla det för ett spel. Ett spel för mig iallafall antyder interaktivitet och det finns ingen i Dear Esther. Allt man gör är att gå omkring och lyssna på en berättar-röst, vilket för all del kunde blivit bra om de hade haft något intressant att berätta.
I slutändan går man omkring i ett (visserligen vackert) ö-landskap och lyssnar på en berättare som inte har något intressant att berätta. Jag hade också fått intrycket att det skulle finnas ett visst utrymme för utforskning, men det enda jag belönades med av att utforska var återvändsgränder och vägar som gick i cirklar.
Dear Esther är ett konstexperiment och inte ett spel, om du söker efter ett nyskapande spel med ett genuint bra, nytt berättargrepp spela Journey istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar